Folket hurrar, trummor virvlar och det blir fred på jorden. Nata har alltså öppnat sin första blogg. Nu återstår bara att se huruvida min hjärnas vrå med "tankar värda Nobelpriset" är öppningsbar för allmänheten.
Det har antagligen alltid varit en av mina svårigheter: jag har svårt för att uttrycka mina känslor med ord. Visst kan man försöka skriva ett inlägg utan känslor, men helt objekt
ivt blir det inte. Jag har ju en tendens att ha åsikter, men ibland anser jag dem vara för dåliga/omotiverade för att överhuvudtaget yttras... Nåväl, tankarna slutar aldrig att flöda för mig (jag är tyvärr inte som MÄN, vilka kan lägga huvudet på kudden och sova inom fem minuter. Min mosters anmärkning), så nog är det ofta jag funderar på något. Då är det säkert skönt att skriva ner det. Om det dessutom läses av likasinnade kanske jag kan få svar på eventuella frågor, eller helt enkelt få andra perspektiv på saker och ting.
Det har antagligen alltid varit en av mina svårigheter: jag har svårt för att uttrycka mina känslor med ord. Visst kan man försöka skriva ett inlägg utan känslor, men helt objekt
ivt blir det inte. Jag har ju en tendens att ha åsikter, men ibland anser jag dem vara för dåliga/omotiverade för att överhuvudtaget yttras... Nåväl, tankarna slutar aldrig att flöda för mig (jag är tyvärr inte som MÄN, vilka kan lägga huvudet på kudden och sova inom fem minuter. Min mosters anmärkning), så nog är det ofta jag funderar på något. Då är det säkert skönt att skriva ner det. Om det dessutom läses av likasinnade kanske jag kan få svar på eventuella frågor, eller helt enkelt få andra perspektiv på saker och ting.Angående titeln på min blogg: jag lever i min egen värld lite för ofta, fantiserar och kan inte koncentrera mig på verkligheten. Lite mer konkret: jag är ju så himla LÅNG enligt många...
Trevlig start på sommaren!
Nathalie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar