... har jag på allvar börjat fundera på om jag ska bli nykterist. Men vaddå, ett glas eller två då och då är väl inte så farligt? Nej, kanske inte, men om man som jag har svårt för att sluta när man en gång börjat borde det ju vara bäst att helt vara utan. Jag har absolut inget emot att vara full och allt vad det innebär (skämma ut mig - so what?, krapula - har inte riktigt förstått vad det är att klaga över) - nej, det är av hälsoskäl jag är orolig. Vet inte hur lätt levern tar stryk, men att dricka stora mängder en eller två gånger per vecka är knappast nyttigt. Hemmafester må vara ekonomiska i denna tid av I-landsfattigdom, men mängden alkohol som förtärs ökar ju därmed rejält... Jag är och har alltid varit lite av ett hälsofreak, fastän det inte syns. Ärligt talat så frossar jag i artiklar om hur man ska "bli av med sju kilo på sju veckor" och "hur man får hyn att stråla med hjälp av antioxidanter". Motivationen finns liksom där, både när det gäller mat- och dryckesvanor och motion...
Om jag tänker rationellt så vet jag att alkoholförtäringen är så gott som omöjlig för mig att lämna bort nu. I alla fall med tanke på allt som hänt under den senaste månaden. Dessutom får jag, som evig singel, en stor dos självsäkerhet och ro av att "supa" med mina älskade kompisar. Månne går vår generation ett sorgligt öde till mötes? Något hälsofrämjande som dock vore lätt för mig att genomföra är att börja idrotta igen. Lite väl sent påtänkt kanske? Jag har ju nog hunnit styvna under åren och vem ska man spela med? Allt vore lättare om jag gillade självständiga sporter, men nej, teamwork för hela slanten måste det vara. Borde jag kanske samla ihop alla mina alkoholiserade kompisar och se vem av dem som ens har ett uns av intresse för att spela fotboll eller basket?
Det dolda sockret: Även lemonad är ett big no-no!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar