ligen för en gångs skull! När jag och Sassa (som för övrigt ser jättefräsch ut med sin bränna) anländer till Aten kommer väl folk tro att jag är en ängel. Du vet - blont hår, isblåa ögon och... Ett ansikte vitt som snö! För att inte tala om min välplanerade beach body som inte riktigt har utvecklats i rätt riktning trots otaliga veckors slit... Hrm. Nåväl, än finns det hopp. Hopp i form av 17 dagar!Min övriga planering har också till stor del gått åt skogen. Mellanår, lite jobb hemma, sedan Spanien - Barcelona eller Mallorca, serveringsjobb, spanskastudier, en hel massa plugg och sociologi i Helsingfors nästa år... Shit. Någon blåste ner mitt högst avancerade korthus. "Om du börjar arbeta nu, går du miste om en sådär 10000 €..." Jag börjar på allvar tro att jag är dömd till att misslyckas och tanken på en gud verkar inte helt fel. Hon måste ju ha en marionett att leka med.
Nu måste jag alltså ha en studieplats. Och det illa kvickt. Eh, det kan ju bli smått knepigt med tanke på att ansökningarna, inklusive kompletteringsansökningarna, är över. "Men sök utomlands då! Till Sverige eller nåt!" "For fuck's sake, man måste planera utlandsstudier typ ett år på förhand!"
Jag vet vad jag vill. I alla fall känns det så. Jag vill förbättra samhället, integrera flyktingar i vårt patetiska, ytliga, främlingsfientliga samhälle, undervisa analfabeter = bidra till befolkningsminskingen, se människor älska, se människor enas, göra det möjligt för oss alla att bo på denna planet... Varför måste jag vara så himla ideell? Men är vi inte alla det?
Trots mina högtflygande planer, eller vad du nu vill kalla det, är jag den första att gräva fram mitt ovärdeliga betygshäfte i morgon för att åka in till stan. På spaning efter en studieplats. Vilken som helst. Någon måste väl förstå att jag är en av de få ambitiösa, hårt arbetande (, desperata,) ungdomarna som verkligen sätter sitt hjärta och sin själ i ett projekt, och som är värd att ha i sitt team. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar