Det finns så mycket som måste göras. Hur ska jag egentligen lyckas avverka punkterna på min "to do"-lista på en vecka?! I slutänden är det ju ändå något som blivit på hälft eller glömts bort. Jag har delat ut majoriteten av tackkorten, slutfört bilskolan (och blivit ruinerad på köpet), samlat ihop lite pengar för de närmsta månaderna och äntligen skaffat en kappsäck. Som ännu är tom, vilket den inte borde få vara. Vad jag antagligen borde göra är att ordna med en massa papper, vilket jag inte alls känner mig motiverad att göra, skriva en CV och ens på något sätt vara aktiv.
Varför ska jag känna mig stressad egentligen? Om en vecka befinner jag mig i Sydeuropa för tusan. Nytt liv, nytt jobb, nya vänner, nya kläder (det skulle vara väldigt skönt att bara åka iväg med en tom kappsäck), nya vanor... och ovanor. Nästa veckas söndag övergår Finland i vintertid. Klockorna ställs bakåt och folk drar på pälsmössorna. Jag å min sida ska, naturligtvis bara för att jäklas, breda ut handduken på stranden utanför stan och ta ett dopp!
Det får vara nog med denna eviga upprepning nu. Jobba, supa, äta, sova, jobba, supa, äta, sova... Utan skolan tror jag att jag och många andra hamnar i en ond cirkel. Det känns ju som att det inte finns annat att hitta på i den här hålan, vilket det naturligtvis finns. Vi behöver omprioritera lite bara. Hursomhelst så tycker jag att alla som befinner sig i det här landet och tycker att det suger, borde lyfta på röven och göra något åt saken. Flytta till exempel. Det behöver ju inte vara permanent - det är bara väldigt viktigt att vidga sina vyer då och då.
Vad gäller hälsan så har den ju varit bättre, men det är bra att bli påmind om att man inte är odödlig! För det första så har jag lagt på mig några kilo, dels medvetet eftersom jag vet att man kan leva på svältgränsen vissa atenska dagar, dels för att denna livsstil inte går hem hos min kropp. För det andra är min tumme just ganska avskräckande. Den är nästan dubbelt så tjock som den andra, smärtan är olidlig och det bästa av allt: den är röd och grön! Äckligt, jag vet. Och definitivt inget man talar om i offentligheten (som när jag, rejält bakis, sa åt kosmetologen som höll på och tvättade mitt ansikte, att jag just spytt och att det var av det jag fått de mystiska eksemen runt ögonen) ... Det är alltså en infektion. Detta betyder med andra ord en antibiotikakur så snabbt som möjligt. Och antibiotika betyder naturligtvis att man inte får inta alkohol på en vecka. Perfekt! Hur blev det nu med min avskedsfest på lördag? Du kommer väl?
Varför ska jag känna mig stressad egentligen? Om en vecka befinner jag mig i Sydeuropa för tusan. Nytt liv, nytt jobb, nya vänner, nya kläder (det skulle vara väldigt skönt att bara åka iväg med en tom kappsäck), nya vanor... och ovanor. Nästa veckas söndag övergår Finland i vintertid. Klockorna ställs bakåt och folk drar på pälsmössorna. Jag å min sida ska, naturligtvis bara för att jäklas, breda ut handduken på stranden utanför stan och ta ett dopp!
Det får vara nog med denna eviga upprepning nu. Jobba, supa, äta, sova, jobba, supa, äta, sova... Utan skolan tror jag att jag och många andra hamnar i en ond cirkel. Det känns ju som att det inte finns annat att hitta på i den här hålan, vilket det naturligtvis finns. Vi behöver omprioritera lite bara. Hursomhelst så tycker jag att alla som befinner sig i det här landet och tycker att det suger, borde lyfta på röven och göra något åt saken. Flytta till exempel. Det behöver ju inte vara permanent - det är bara väldigt viktigt att vidga sina vyer då och då.
Vad gäller hälsan så har den ju varit bättre, men det är bra att bli påmind om att man inte är odödlig! För det första så har jag lagt på mig några kilo, dels medvetet eftersom jag vet att man kan leva på svältgränsen vissa atenska dagar, dels för att denna livsstil inte går hem hos min kropp. För det andra är min tumme just ganska avskräckande. Den är nästan dubbelt så tjock som den andra, smärtan är olidlig och det bästa av allt: den är röd och grön! Äckligt, jag vet. Och definitivt inget man talar om i offentligheten (som när jag, rejält bakis, sa åt kosmetologen som höll på och tvättade mitt ansikte, att jag just spytt och att det var av det jag fått de mystiska eksemen runt ögonen) ... Det är alltså en infektion. Detta betyder med andra ord en antibiotikakur så snabbt som möjligt. Och antibiotika betyder naturligtvis att man inte får inta alkohol på en vecka. Perfekt! Hur blev det nu med min avskedsfest på lördag? Du kommer väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar