Jag har tydligen redan varit har i en vecka, vilket det inte alls kanns som. Dagarna har flutit forbi och jag minns knappt vad vi har gjort eller vilken dag vi gjorde vad pa. Hursomhelst sa har jag forsokat inse att jag faktiskt befinner mig i Aten och vanja mig med de stora forandringarna. Det ar lika svart denna gang, trots att tredje gangen alltid brukar losa saker och ting. Trafiken, beteendet hos manniskorna (de daliga vanorna: rokning, harda hastigheter i trafiken utan balten och hjalmar, sena natter med sena middagar!), miljon, mina arkefiender turisterna... Allt bidrar till att gora staden till vad den ar: ett totalt kaos utan lag och ordning. Och polisen - den kan glomma att fa min respekt...
Vad ar det da jag inte minns att jag har gjort hittills? Jag har i alla fall blivit skiten pa av en duva! Och vilken gigantisk duva det maste ha varit sen. Det var verkligen hojden av fornedring att bli tittad pa av alla manniskor som gick forbi, nar min kompis stod och forsokte gnida skiten ur mitt har med en vatservett...
Nagot roligare kanske vore battre att beratta. Jag har varit pa en fodelsedagsfest och suttit pa balkongen tillsamma
ns med fem killar och spelat och sjungit hela kvallen. Jag har suttit mig pa en motorcykel mitt i natten framfor polisen, och sa klart lyckats utlosa larmet vilket ledde till att poliserna blev forbannade och borjade hojta, vilket i sin tur fick fega Nata att fa panik och borja springa. Jag har sovit pa en parkbank, sprungit runt i backarna och spelat "kasta boll" med en citron samt kort runt i en butikskarra - aven detta mitt i natten. Jag har gatt hela vagen upp till Lykabettos, nagot som bara dumma turister gor naturligvis... Och listan fortsatter, det at bara svart att minnas allt roligt som vi gjort...
Nagot som inte ar lika roligt ar faktumet att jag verkligen lider av att inte kunna grekiska. Jag tycker att jag maste bli hjarntvattad sa smaningom och automatiskt borja tala och forsta, men kanske det inte ar riktigt sa enkelt. Det kanns helt skit nar jag sitter tillsammans med kompisar och de pratar grekiska sinsemellan, jag fattar ingenting, och nar de gapskrattar at nagot sitter jag bara och ser dum ut, eventuellt ler lite eftersom jag vet att nagon just sagt nagot jatteroligt...
Hursomhelst sa kan jag inte vara for pessimistisk, i dag ska jag antligen till svenska kyrkan i Pireaus (om jag hittar dit vill saga), for att fraga dem om jobb och sprakkurser. Om jag inte far nagon hjalp av dem, funderar jag pa att ga till finska ambassaden och fraga. Och i dag maste jag verkligen hitta ett par skor, eftersom shoppingrundan i Monastiraki igar inte gav nagon frukt... Jag hatar att shoppa bland turister! Fy. Jag vill vara grek! Snalla, lat mig lara mig grekiska...
Vad ar det da jag inte minns att jag har gjort hittills? Jag har i alla fall blivit skiten pa av en duva! Och vilken gigantisk duva det maste ha varit sen. Det var verkligen hojden av fornedring att bli tittad pa av alla manniskor som gick forbi, nar min kompis stod och forsokte gnida skiten ur mitt har med en vatservett...
Nagot roligare kanske vore battre att beratta. Jag har varit pa en fodelsedagsfest och suttit pa balkongen tillsamma
ns med fem killar och spelat och sjungit hela kvallen. Jag har suttit mig pa en motorcykel mitt i natten framfor polisen, och sa klart lyckats utlosa larmet vilket ledde till att poliserna blev forbannade och borjade hojta, vilket i sin tur fick fega Nata att fa panik och borja springa. Jag har sovit pa en parkbank, sprungit runt i backarna och spelat "kasta boll" med en citron samt kort runt i en butikskarra - aven detta mitt i natten. Jag har gatt hela vagen upp till Lykabettos, nagot som bara dumma turister gor naturligvis... Och listan fortsatter, det at bara svart att minnas allt roligt som vi gjort...Nagot som inte ar lika roligt ar faktumet att jag verkligen lider av att inte kunna grekiska. Jag tycker att jag maste bli hjarntvattad sa smaningom och automatiskt borja tala och forsta, men kanske det inte ar riktigt sa enkelt. Det kanns helt skit nar jag sitter tillsammans med kompisar och de pratar grekiska sinsemellan, jag fattar ingenting, och nar de gapskrattar at nagot sitter jag bara och ser dum ut, eventuellt ler lite eftersom jag vet att nagon just sagt nagot jatteroligt...
Hursomhelst sa kan jag inte vara for pessimistisk, i dag ska jag antligen till svenska kyrkan i Pireaus (om jag hittar dit vill saga), for att fraga dem om jobb och sprakkurser. Om jag inte far nagon hjalp av dem, funderar jag pa att ga till finska ambassaden och fraga. Och i dag maste jag verkligen hitta ett par skor, eftersom shoppingrundan i Monastiraki igar inte gav nagon frukt... Jag hatar att shoppa bland turister! Fy. Jag vill vara grek! Snalla, lat mig lara mig grekiska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar