Reportrarna pa TV ar upprorda. Sa mycket forstar jag. Balkongdorren star oppen och jag kanner en svag stickande lukt som paminner om nagon slags bilindustrilukt. Syra. Borde man vara orolig?
Det hela borjade igar kvall. Jag och S stod och vantade pa G som var i Exarhia och skulle komma och mota oss vid var metrostation. Han drojde, och ringde och sa att bussarna hade blivit installda eftersom det brann pa vagen. Brann? Att det brinner i Exarhia ar ju inte
direkt nagot nytt, kidsen dar brakar jamt med polisen och verkar tycka om att tanda eld pa saker och annat skojsigt tidsfordriv. Hursomhelst sa fick vi hora lite senare att nagon 15-aring hade blivit skjuten av en polis. "Kan man inte ens fa dricka sin ol i fred?" tankte jag. Jag insag sa smaningom att denna handelse inte var vardagsmat ens i Aten, och blev smatt orolig over vilka foljderna skulle bli. Senare pa natten nar vi tog taxin hem, vagrade taxichaufforen att kora genom Exarhia - tydligen hade nyheterna pa radion skramt upp honom. Vi steg av och foljde G hem, och sedan gick jag och S genom Exarhia hem. Vi sag dock inget ovanligt, bara den gamla vanliga samlingen av poliser.
I dag kom efterskalvet. Vi satte pa TVn och blev genast overbelastade med information om vad som skett och vad som nu skedde runt om i stan. Protester emot gardagens handelse hade inletts och annu ett krig mellan poliser och anarkister startade. S sa att vi skulle stanna inne for att luften ute inte var bra, men jag ville verkligen ta en promenad medan solen annu var uppe, sa 16-tiden gick jag ut i riktning Alexandras Avenue naturligtvis... Ar man nyfiken sa ar man. Nar jag kom ner dit horde jag rop och smallar langre fram pa gatan, och en massa manniskor forsokte se vad som hande dar borta. Poliserna som verkade vara overallt hade sparrat av gatan. Jag vagade inte ga langre bort, med radsla for att bli bortfost av polisen, sa jag vande pa klacken och gick nagra kilometer at andra hallet istallet. Da jag atervande hade solen gatt ner och det verkade vara annu livligare pa Alexandras. Jag filmade lite med min kamera och tog foton, men inget kan beskriva kaoset dar. TV-team med filmkameror, otaliga poliser, brandman som forsokte slacka det sista av elden i en totalforstord byggnad, krossat glas, nedbranda butiker och hotell, branda bilar, omkullvalta blomkrukor... Och det som gjorde allt sa skrammande: den stickande syran i luften som gjorde det svart att andas. Den fick mig att hosta och mina ogon tarades. Jag kunde nastan inte sluta ga - det var skrammande men samtidigt sa fascinerande att se forodelsen. Jag vande dock snart, eftersom jag redan varit borta i ca tre timmar. Jag gick ut mitt pa vagen for att ta lite foton, och fick da plotsligt syn pa nagot intressant. En svart anarkistflagga som nagon tappat. Dum som jag ar plockade jag upp den och skyndande mig nervost hem med kappen under ena armen och middagsbrodet under den andra. Var radd att nagon skulle se vad jag bar pa och ifragasatta det, eller annu varre haffa mig. Anarkister ar ju inte direkt polisernas minsta problem sa. Nar jag kom hem med flaggan blev S smatt irriterad och utbrast "Vet du inte vad som skulle ha hant ifall nagon sett dig med den dar?!". Men sadana har souvenirer hittar man ju inte varje dag? Jag forstar antagligen fortfarande inte allvaret i situationer som denna. Jag undrar vad morgondagen har att ge - forhoppningvis har situationen lugnat ner sig. Att ateruppbygga Alexandras Avenue lar dock ta tid...
Det hela borjade igar kvall. Jag och S stod och vantade pa G som var i Exarhia och skulle komma och mota oss vid var metrostation. Han drojde, och ringde och sa att bussarna hade blivit installda eftersom det brann pa vagen. Brann? Att det brinner i Exarhia ar ju inte
direkt nagot nytt, kidsen dar brakar jamt med polisen och verkar tycka om att tanda eld pa saker och annat skojsigt tidsfordriv. Hursomhelst sa fick vi hora lite senare att nagon 15-aring hade blivit skjuten av en polis. "Kan man inte ens fa dricka sin ol i fred?" tankte jag. Jag insag sa smaningom att denna handelse inte var vardagsmat ens i Aten, och blev smatt orolig over vilka foljderna skulle bli. Senare pa natten nar vi tog taxin hem, vagrade taxichaufforen att kora genom Exarhia - tydligen hade nyheterna pa radion skramt upp honom. Vi steg av och foljde G hem, och sedan gick jag och S genom Exarhia hem. Vi sag dock inget ovanligt, bara den gamla vanliga samlingen av poliser.I dag kom efterskalvet. Vi satte pa TVn och blev genast overbelastade med information om vad som skett och vad som nu skedde runt om i stan. Protester emot gardagens handelse hade inletts och annu ett krig mellan poliser och anarkister startade. S sa att vi skulle stanna inne for att luften ute inte var bra, men jag ville verkligen ta en promenad medan solen annu var uppe, sa 16-tiden gick jag ut i riktning Alexandras Avenue naturligtvis... Ar man nyfiken sa ar man. Nar jag kom ner dit horde jag rop och smallar langre fram pa gatan, och en massa manniskor forsokte se vad som hande dar borta. Poliserna som verkade vara overallt hade sparrat av gatan. Jag vagade inte ga langre bort, med radsla for att bli bortfost av polisen, sa jag vande pa klacken och gick nagra kilometer at andra hallet istallet. Da jag atervande hade solen gatt ner och det verkade vara annu livligare pa Alexandras. Jag filmade lite med min kamera och tog foton, men inget kan beskriva kaoset dar. TV-team med filmkameror, otaliga poliser, brandman som forsokte slacka det sista av elden i en totalforstord byggnad, krossat glas, nedbranda butiker och hotell, branda bilar, omkullvalta blomkrukor... Och det som gjorde allt sa skrammande: den stickande syran i luften som gjorde det svart att andas. Den fick mig att hosta och mina ogon tarades. Jag kunde nastan inte sluta ga - det var skrammande men samtidigt sa fascinerande att se forodelsen. Jag vande dock snart, eftersom jag redan varit borta i ca tre timmar. Jag gick ut mitt pa vagen for att ta lite foton, och fick da plotsligt syn pa nagot intressant. En svart anarkistflagga som nagon tappat. Dum som jag ar plockade jag upp den och skyndande mig nervost hem med kappen under ena armen och middagsbrodet under den andra. Var radd att nagon skulle se vad jag bar pa och ifragasatta det, eller annu varre haffa mig. Anarkister ar ju inte direkt polisernas minsta problem sa. Nar jag kom hem med flaggan blev S smatt irriterad och utbrast "Vet du inte vad som skulle ha hant ifall nagon sett dig med den dar?!". Men sadana har souvenirer hittar man ju inte varje dag? Jag forstar antagligen fortfarande inte allvaret i situationer som denna. Jag undrar vad morgondagen har att ge - forhoppningvis har situationen lugnat ner sig. Att ateruppbygga Alexandras Avenue lar dock ta tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar