The World Wide Web?

Ett tecken på att man inte mår sådär utomordentligt bra, är att det så kallade världsomspännande nätet plötsligt känns patetiskt litet. Jag kollar min mejl och min facebook och detta säger mycket om mitt liv just nu. Torrt (oftast lätt att åtgärda dock), tråkigt och innehållslöst. Förr kunde man också sitta framför datorn i timtal, men, till skillnad från nu, lära sig något. Okej, det inlärda rörde mest "petitesser" som låttexter, turnédatum och rockstjärnors biografier. Och när dessa saker kallas petitesser har en skruv lossnat på riktigt.

Berg- och dalbanor och nya vanor

Dåliga sådana dessutom. Hur bryter man en ond cirkel (utformad som en berg- och dalbana) som pågått alltför länge? Kan man förvara sitt goda humör i en burk över natten så att man hittar det igen morgonen därpå?

Att smida medan järnet är varmt...

... Eller att vara kreativ medan motivationen är hög. Min motivation var på topp då jag kom hem för sådär en timme sedan. Solen sken över Helsingfors, fåglarna kvittrade (nästan) och livet lekte. Vi drack kaffe, mumsade i oss varsin fastlagsbulle och tog en tur till saluhallen. Vackert så. Således var jag glad och optimistisk när jag kom hem, och tänkte för en gångs skull på allvar ta itu med diverse viktiga uppgifter. Det jobbiga med det moderna samhället är bland annat att det mesta kräver en dator, så även mitt skolarbete. En timme senare har jag nu fått den svarta dataskärmen att ge med sig och inspirationen flödar... Inte. Solen har gått ner, fåglarna har flugit tillbaka till den afrikanska kontinenten och mitt kaffe är kallt. Finländare dricker inte kallt kaffe!

Bitter och inåtvänd